Är det jag som är knäpp?

Kompisen kallar mig ofta för en av de mest osociala sociala personer hon någonsin har träffat. Medan hon själv älskar att träffa nya människor och har en genuin nyfikenhet på andra så är min värsta mardröm att hamna på ett party där jag inte känner någon. Missförstå mig rätt; jag är inte särskilt blyg och jag KAN konversera med alla möjliga sorters personligheter men jag vill inte. Jag har ingen som helst lust att ta reda på vad för slags musik du gillar, var du jobbar och om du har barn eller inte. Vill inte!

Samtidigt har jag en vänkrets med kompisar som jag älskar över allt annat, och som jag tror uppskattar mig precis lika mycket. Om vi bestämmer träff i helgen ser jag fram emot det hela veckan och inget är så kul som att utväxla små meddelanden med varandra under dagens lopp.

Tack och lov så har de accepterat mig som jag är, och de vet alla att förvarna mig om det är någon ny som skall komma på middagen eller drinken.

Skulle absolut inte kalla mig själv för en renodlad enstöring men däremot kanske en selektiv enstöring. Med andra ord så är jag mycket hellre ensam hemma med katterna än att gå ut med människor jag inte känner särskilt väl. Däremot går jag gärna ut med dem jag känner och tycker om! Osocialt social, som min kompis säger.

Har läst lite grann om människor som jag och tydligen är det inte helt ovanligt. Det finns till och med forskare som hävdar att min personlighetstyp är av den mer kreativa sorten, och att det är just denna kreativitet som får mig att inte vilja omge mig med en massa tids- och energikrävande människor. Har aldrig sett mig själv som särskilt konstnärlig men däremot älskar jag ju att handarbeta, och det är väl också kreativt?