Varför vegetarian?

När jag först slutade äta kött så var det varken av etiska skäl eller någon slags hälsoknäpp. Istället handlade det bara om äckel i skolmatsalen. Jag tyckte helt enkelt att skolmaten var så fruktansvärt vidrig redan i yngre tonåren att jag nästan slutade äta. Än idag minns jag stanken av fiskbullar dränkta i någon obeskrivbar ljus gegga som genomsyrade skolans korridorer innan man ens kom fram till matsalen. Blodpudding och pölsa. Gråaktiga köttbullar och något som kallades kalops som jag fortfarande inte riktigt har förstått vad det var för någonting.

När jag sedermera började på Kungsholmens gymnasium gjorde jag snart en upptäckt som inte var av denna världen! Man kunde få ett vegetariskt alternativ! Vi hade en tjej i klassen som var vegetarian och hon tassade alltid iväg till en speciell hörna i skolmatsalen där hon lassade på en massa goda, vegetariska alternativ. Jag fick veta att allt som behövdes var ett intyg hemifrån på att man var vegetarian och mamma, som precis hade sett en dokumentär om anorexia och börjat bli rejält orolig för att jag inte åt i skolan, skrev ivrigt på. Lyckan var gjord!

Under de följande tre åren åt jag alltså vegetariskt, även om jag egentligen var köttätare därhemma. Det spelade ingen roll. Jag fick min näring och mamma kunde vara lugn. När jag så blev äldre så började vegetarianismen liksom ta över. Jag blev mer aktiv i organisationer för djurens rättigheter och det kändes helt fel att äta kött. Dessutom tyckte jag fortfarande att den vegetariska maten är godare.

Så här sitter jag nu med min soja lasagne och broccoliburgare! Nästa steg blir väl att bli vegan men tills dess tänker jag njuta av alla goda, vegetariska rätter som jag har lärt mig att laga genom åren. Kanske borde skriva några recept till nästa gång?